Hej på er mina små kanelbullar.

Suttit och kollat på häst annonser och drägglar framför alla asflashiga vm hingstar till salu. Sen åker jag ut till stallet och kollar på min feta handikappade ko och inser att det finns fan ingen finare än min invalida lilla prickikorv <3 För alla andra kanske han bara är en vitflammig kötbulle men för mig är han perfekt. Förstår tillslut hur mammor till riktigt fula barn kan älska sina ungar ändå.

Släppte iaf pownyn på baksidan så han fick gå och beta medan ja och mami mocka, bytte vatten osv. Försöker beta han så mycke som möjligt så han kan släppas ut på bete sen (förhoppningsvis snart) utan alltför lång invänjningstid. La mig ner en stund i solen medan han tugga gräs men eftersom mitt äckliga antiinflammatoriska jobbigt ord skit gör att jag absolut inte får komma i direktkontakt med solen fick jag ligga med mjukisbyxor och hoodtröja och löka ihjäl. Iaf är min lilla kötbulle så söt och vägrar röra sig mer än 1 millimeter ifrån mig och står å betar typ under mig. Tänker inte fundera på om det är för att han älskar mig så otroligt mycket och aldrig vill lämna min sida eller om han helt enkelt tycker jag ligger och täcker hans mat. hehe.

Nu ska jag tjocka i mig massa asgod fruktsallad och sova. Ska upp astidigt imorn för återbesök hos doktorn så mina invalida ben kanske kan bli bra någon gång så jag kan rida!! Ska nämligen på självmordsuppdrag och rida sportkossan (wille) istället för kötbullskossan (dugur). Om jag inte bloggar nå mer efter det har jag blivit brutalt mördad av en tjock diktator som Siri kallar honom. hehe.

puss från mig och kötbullen!