Tjenare mittbena! ( Kan nog vart det mest ohippa jag någonsin har skrivit, om man bortser från alla gånger jag skriver ohipp(t). )

Iaf (ojoj här kommer lite ungdomsslang, we got a badass over here!!) har jag nu vart i mitt underbara stall och ridit min underbara ponni med mitt underbara själv. Oj juste mamma var nog med också. Hähä. Prickikorven är lugnare i stallet nu och straffade detta direkt med att stå i en evighet ( enligt honom ) och fläta tremiljarderetthundratjugiotrekommafem flätor i hans alldeles för långa man för att sedan bli missnöjd och ta ut alla igen. Tog ut min vrede på hans äckliga öronludd som behövde klippas. Det blev otroligt fult och jag farar att de andra hästarna nu kommer mobba ut honom. MEN hur intressant det än är ska det här inlägget inte ägnas åt min hästs öronhår ( tyvärr, jag vet att det är någonting alla längtat länge efter att få läsa om ) utan om hur otroligt bäst min lilla hamburgare är.

Red fram på landningsbanan ( wow det där kändes faktiskt lite coolt att skriva. Typ som jag körde ett flygplan. Nä men en flygfisk typ?? ). Det är najjs att tölta där eftersom man verkligen hör takten tydlig när man blir lite osäker på hur rent han går. Det är även bra  att rida lite på asfalt ibland eftersom det hårda underlaget gör att hästens blodcirkulation kommer igång ordentligt. I ridhuset tränade jag lite skritt-trav övergångar vilket till en början gick sådär. Galoppade runt lite för att mjuka upp honom då och han galopperade på bra. Han blir lätt fyrtaktig i hörnpasseringarna när han inte orkar bära sig så höll han lite utåtställd för att underlätta. Tina tipsade mig om det i förrgår att rida så för att stärka honom tills han orkar arbeta innåtställt. Testa övergångarna sen igen och då gick det bra! Fick till timingen perfekt vilket kändes najjs. Hade nog kunnat rida på i fyra och en halv evighet till om jag inte helt plötsligt började må så dåligt. Bra att ha en snäll häst som står helt stilla medan man hoppar av och lägger sig på marken. Hehe. Och en snäll mamma som skrittar av den när hela världen snurrar.

Diktatorn i mig klev fram som beordrade min slav kära mor att fotta mig lite. Men det är omöjligt i ridhus så nov piktjurs of maj rajding. Istället får ni en sinnesjukt intresseväckande bild på hur min häst yttrar sin dampighet och kastar ner sin kvällshink på golvet varje natt. Hur han gör det förstår jag inte men å andra sidan, när gör jag det?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tjenare snyggingar! Nu byter jag bloggportal till nattstad! Följ mig där ( jag vet att ni vill )   http://www.nattstad.se/dugur http://www.nattstad.se/dugur http://www.nattstad.se/dugur http://www.nattstad.se/dugur http://www.nattstad.se/...

Jag mår sinnesjukt dåligt för tillfället och orkar inte blogga. Återkommer när jag är människa igen....

Jag vet att jag skulle ljuga om jag sa att jag aldrig mer ska tävla. Men för min bitterhets skull tänker jag säga det i alla fall. Jag ska aldrig mer tävla.   Imorse när klockan ringde ville jag bara skita i allt och somna om. Mår fortfarande som...

Haha asså. Råkade trycka på publicera på förra inlägget innan jag hann skriva nått. Och eftersom bloggplatsens mobil app är helt jävla värdelös går det inte att ta bort från iPaden. Och jag menar orka gå till en dator. Egentligen orkar jag verklig...

Nu är min fina misse installerad i sitt nya hem. Trots den EXTREMT traumatiska bilfärden verkar hon kommit över sin skeptisism och insåg att jag nog trots allt är det bästa som hänt sen bacon. ...