hello my kära worshippers.

Har suttit och funderat på vad jag ska göra imorgon när jag ska åka ko. Kommit fram till att tiden som inte spenderas med att leta kottar ska jag nog använda till att träna galoppfattningar. Han är ju ofantligt ( töntiga ordval verkar vara ett återkommande tema denna ljuva septemeber vecka ) bra på att just fatta galopp men att få till rätt galopp är tydligen svårt.

Hur man tränar en häst varierar ju ganska mycket mellan ryttare. Själv brukar jag slå honom i huvet och hoppas att han fattar. Ibland när jag känner mig trotsig och står emot min tro om att våld löser allt testar jag även att bara vara väldigt tydlig, konsekvent och berömma när han gör rätt. Hört att det tydligen ska funka.

Hjärtliga hälsningar från mig och min köttbulle på fyra ben

Världens finaste <3

Fattar inte riktigt hur alla tänker när dom säger att det är oseriöst att ha rosa grejjer till en häst. Svart, brunt, blått, vitt, rosa - har bara m utseendet att göra och påverkar ju inte hästen whatsoever.

Oftast är det småbarn ( och jag ) som har rosa saker till sina söta små ponnisar. Och då tycker ju många att det är väldigt oseröst eftersom det är en småbarnsgrej. Är man oseröst för att man är liten då eller? Anledningen till att många barn inte alltid ( notera inte ) är superduktiga är ju inte för att de inte är seriösa utan för att de är små och inte haft lika många år i sadeln som alla gammlingar.

Hähä jag tycker rosa är gulligt, men det verkar ju bara vara jag dårå. Sen som alla vet tycker inte Dugur det är okej m rosa för att han e bög utan för att han e helt enkelt tillräckligt säker i sin manlighet för att våga. Jag vet det eftersom han viskade det till mig när ingen annan såg.

incase your intresseklubb inte fått nog än är jag sjuk och har sjukt tråkigt. Bäst att ni antecknar.

Tänkte dela med mig av ett oförglömligt minne för mig, nämligen när vi köpte Dugur.

Den här gången visste mamma och jag exakt vad vi ville ha för häst. En lite äldre, trygg 4gångare med lätt för tölten, gärna ett sto så man kanske nån gång i framtiden kunde ta ett föl.

Vi hade varit och provridit ett fåtal hästar när mamma visa mig en annons på en liten koliknande sak. "Mökkur skäcken" kallade hon honom. Men ja sa tvärnej. För det första var han alldeles för ung, bara 4 år och precis blivit inriden. Sen var jag i nån fas då jag absolut inte ville hålla på med islandshästar, nej jag skulle ha en hoppehäst!!

Bilden som var på Dugurs annons

Så vi la annonsen åt sidan. Då och då nämnde mamma den där jääävla mökkur skäcken och hur otroligt fin den såg ut. FÖRIHELVETE MAMMA VI SKA INTE HA EN OUTBILDAD LITEN JÄVLA SKITHÄST!!!! Och så höll det på ett tag tills en dag mamma bestämt sa nej nu jävlar Jenny, i helgen åker vi och kollar på mökkurskäcken! Denna "mökkur skäck" fanns i Nyköping men ägaren bodde i närheten av oss så vi skulle samåka dit.

Så, lördagen den 31 maj 2008 satte vi oss i bilen påväg till Nyköping för att kolla på Mökkur Skäcken. Jag kommer aldrig glömma när vi svänger in på uppfarten till stallet, precis på höger sida står en svartskäck och när vi långsamt kör förbi m bilen följer han nyfiket efter längst staketet. Jag och mamma dog på direkten redan första gången vi såg honom. Låter så jävla fjantigt men på nått sett kändes det helt magiskt redan då, innan jag ens hälsat på honom.  

Ägaren, Lena, hade bara ridit honom någon gång, han blev inriden av Carina Gylebäck som han även var på unghingstbete hos, hon ( lena alltså ) hade bestämt sig för ända sen Dugur föddes att han skulle säljas så hon ville inte rida honom för mycke eftersom det bara blir jobbigt att fästa sig vid en häst som ända så säljas. I alla fall, det började med att hon red lite i paddocken för att visa upp honom. Sen red jag. Det på nått sett bara klickade direkt. Trots att han var så jävla fjantig! Mamma ställde upp sin vattenflaska på staketet, just för att testa ifall han skulle reagera. Javist gjorde han det. Superfjantig pöwny hade vi hittat.

Kommer faktiskt inte ihåg så jätte mycket av ridningen förutom i slutet när jag galoppa. Jag ville bara aldrig aldrig någonsin sluta!! Men det var asvarmt och han skulle ju helst inte vara helt död eftersom mamma också ville rida.

Ägaren bodde rätt nära oss så vi samåkte dit och hem så hela hemvägen kunde vi ju prata om Dugur, som vår älskade Mökkur Skäck hette.

Grejjen var ju att Dugur redan hade en köpare. De hade tid för vetrinärbesiktning på torsdan redan men hon hade inte betalt handpenning och Lena tyckte att vi verkade bättre lämpade för Dugur och att han skulle få det så kul hos oss, så ifall vi ville ha honom kunde vi ta hennes vetrinärbesiktning. Fast vi ville provrida igen, få chansen att rida ut också. Tyvärr kunde inte Lena nån gång innan vetrinärbesiktningen men hon fick sån stark tillit för oss att hon tyckte det var ok att vi provred igen utan henne.

Så 2 dar senare, måndagen den 2 juni 2008 åkte jag, mamma och vår tränare Bettan tillbaka. Först red Bettan, kändes bra att ha en 3e åsikt från ens tränare lixom. Sen skulle jag rida ut på honom. Herregud. Påväg bort från stallet vägrade han gå, frös fast i marken och stegra sig nån gång och höll på. Påvägen hem stack han med mig. Han var även ung och kunde inte tölta.

Han var alltså ALLT vi inte skulle ha.. vi skulle ha den exakta motsatsen! Vägen hem blev jobbigt eftersom jag kände mig så extremt kluven. Huvet sa neej, helt fel häst!! Men magkänslan skrek ja. Och jag ville ju verkligen.. jag ville verkligen att Mökkurskäcken skulle bli min.. men samtidigt.. näää. Det var Bettan som fick mig att bestämma mig faktiskt. Hon trodde att det var säkert bara för att han var ung, det där kommer gå bort. Haha kommer ihåg exakt hur vi sitter i bilen och mamma skrattar och säger "passa dig Bettan, ifall han nu inte blir det kommer allt bli ditt fel heheheh".

Vi sa att vi skulle sova på saken men varken jag eller mamma kunde knappt sova på hela natten. På morgonen kolla båda på varandra och sa "VI TAR HONOM".

Så, torsdagen den 5e juni 2008 åkte mamma dit för att va med på vetrinärbesiktningen. Kunde inte koncentrera mig i skolan på hela dan, var så äckligt nervös. Sen ringde mamma och berätta att allt var klart, han hade gått igenom.

Lördagen den 7e juni 2008, den bästa dan i mitt liv, var jag, mamma och hennes kompis Kicki återigen i Nyköping. Mamma och Lena gick för att skriva kontrakt medan jag och Kicki gick ner i hagen för att hälsa på min nya häst. Det första D gör är att gå fram till mig och så ställer jag mig och kliar honom i mankammen och han lägger upp huvudet på min axel och kliar tillbaka. Oförglömligt minne.

Sen dess har det varit vi 2 och kommer för alltid att va. Trots alla gånger jag hotar att göra honom till hamburgare har jag älskat min ponni varje dag sen den första gången jag såg honom.

Några dar efter han blivit min