Tjenare snyggingar! Nu byter jag bloggportal till nattstad! Följ mig där ( jag vet att ni vill )

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

http://www.nattstad.se/dugur

Jag mår sinnesjukt dåligt för tillfället och orkar inte blogga. Återkommer när jag är människa igen.

Haha asså. Råkade trycka på publicera på förra inlägget innan jag hann skriva nått. Och eftersom bloggplatsens mobil app är helt jävla värdelös går det inte att ta bort från iPaden. Och jag menar orka gå till en dator.

Egentligen orkar jag verkligen inte skriva nått. Men eftersom jag är bäst gör jag det lite snabbt i alla fall. Idagredjagweltinadetgickbajjs. Så. Har lite lagom till tävlingen imorn fått massa feber så dog typ idag när jag red och åkte hem. Min katt blev i alla fall glad av att se mig. Om man nu ska va optimism. Men vem fan är det?

Här får ni en extremt högkvalitativ bild på min misse. HEHE

Nu är min fina misse installerad i sitt nya hem. Trots den EXTREMT traumatiska bilfärden verkar hon kommit över sin skeptisism och insåg att jag nog trots allt är det bästa som hänt sen bacon.

Vänligen hälsad.

Egentligen har jag så mycket att skriva att jag inte riktigt kan skriva nått. Vet inte vart jag ska börja. Det brukar bli så när jag pratar också, då kommer istället allt ut samtidigt och det låter bara "lakjdajsnd" haha.

Börjar med att berätta om idag. Efter en jävligt jobbigt natt som också blev väldigt känslostark ( vilket gör mig otroligt förvirrad eftersom jag är mer känslolös än en sten och inte riktigt vet hur jag ska reagera när jag helt plötsligt börjar känna saker ) lyckades jag ta mig hem till min friend och sova i 4 timmar. Bra skit när man ska packa och flytta hela dagen och knappt sovit natten innan. Åkte till Tegelvreten och hade avskedsfika med våra stall-buddys. Det blev också lite känslomässigt.. Trodde verkligen inte det men helt plötsligt insåg jag att vi faktiskt skulle flytta. Och det ända jag kände var vad fan håller jag på med. Jag var 11 när jag kom till Tegelvreten. Jag har spenderat så mycket av min uppväxt där. Det känns som hemma.

Kändes mest jobbigt att säga hejdå till Bettan och Robban ( stallägare ). Det har ju hänt ganska mycket genom åren och vi har varit med om en hel del tillsammans... men för mig är inte det här "hej då" eftersom jag vet att vi kommer ses igen. Vi tävlar ju tillsammans några i stallet och så kommer nog mamma och jag hälsa på en del! Jag kommer nog alltid vara Tegelvretare in heart.

När vi väl kom till Riksten kändes det bättre. De är så trevliga och har bra stämning i stallet! Ihopsläppet var ganska odramatisk haha, de sprang runt en del och skrek lite. Roade oss sen med att packa upp, fixa boxen osv. Känns så jävla skönt att vi blev klara med allt. Och jag känner mig faktiskt redan ganska hemma där. Det är på nått sätt väldigt.. mysigt. Efter 8 timmars stallande har vi nu åkt hem för att käka lite men ska snart tebax hähä. Ska va med vid insläppet och kolla till bebo lite. Så jävla skönt att ha så nära till stallet.

Det här är antagligen bara ca trettiosex och en halv procent av det jag tänkte säga men vad gör det. Lider av extrem sömn och näringsbrist så antagligen gör jag något knasigt snart ( mer än vanligt alltså ). Det märks verkligen när någon i min familj är trött eller sjuk för man brukar hitta mjölken i skaferiet, havregrynspåsen i diskstället, kastruller i ugnen, kläder i diskmaskinen osv..

Hade faktiskt med mig kameran idag för att ta jättemånga fula kort på bebo och nya stallet. Men självklart hade den inget batteri.

Hellö.

Har precis kommit hem från ett av mina exalterande äventyr. Vart först på granngården med mamu och köpte upp alla deras säckar halmpellets förutom en. Misstänker att den säcken måste känna sig förskräckligt ensam och utstött just nu som den ligger där intryckt i ett kallt hörn i granngårdens foderhall och gömmer sig för de snörvlandes halmstråtuggandes bönderna med fula hattar som går förbi. Hoppas era alla tankar går till Bert ( som säcken heter ). Vi åkte sedan vidare till Rikstens stall och fyllde upp en tom box nr 2 med vårt nyinköpta strö. På söndag ska Dugur, efter 4 år som trogen tegelvretare, nämligen flytta.

Det känns så himla fel. Fast ändå så himla rätt.

Riksten, eller bästhästen som det egentligen heter, ligger väldigt nära där jag bor. Det tar ca 10 minuter med bil dit och 20 minuter om man cycklar. Det ska bli otroligt skönt att ha stallet så lättillgängligt. Bussen till Tegelvreten går endast en gång i timmen och det tar minst 1½ timme att ta sig dit ( med buss ). Stallet känns även som det passar oss väldigt bra, de har likadant hästtänk. Hästarna går ute i en stor hage från 7 på morgonen till ca 22 på kvällen. De har också fri tillgång på hö och alla hästar går tillsammans. Det är flera som är väldigt NH intresserade vilket är kul för mig. Det finns inget galler alls mellan boxarna och det är väldigt luftigt och härligt. Vi har redan varit där på stallmöte och alla människor känns supertrevliga!! Det verkar vara väldigt avslappnad och mysig stämning. Det finns även otroligt mycket bra och fina ridvägar med nära till ett sandtag, badstrand mm. Och det finns ridhus!! Så allting verkar helt perfekt.

Men det känns jättetråkigt att lämna Tegelvreten. Vi trivs så himla bra där. Jag började i princip rida där. Det ändå jag kan är Tegelvreten. Alla regler och hur allting funkar är så självklart för mig. Det är på nått sätt så det ska va, det ska va Tegelvreten. Dugur trivs väldigt bra där. Och vi med. Alla människor där är så bra, både nya och gamla. Och våra stallägare är bäst. Bettan har ju tränat mig sen jag började rida där, jag har alltid ridit hennes hästar och så. Tegelvreten är typ mitt andra hem och jag kommer verkligen sakna det.

Till er allas glädje lever jag alltså fortfarande. Ett tag där såg det mörkt ut och det vidriga snoret ( som jag har omänskligt mycket av ) höll på att vinna. Men fighter som man är kör man en comeback och vinner denna problematiska fight.

Det jag ville säga med det där är alltså att jag är friskare. Så idag ska jag fan ut till min bebo. Försökte övertala mami till det igår men hon skrattade bara när hon såg mig halvdöd i sängen och mitt enorma paket med näsdukar som var helt tomt. Men nu jävlar. Har dock så sjukt mycket olika saker jag vill göra med kötbullen så min hjärna sprängs nog av beslutsångest snart. Men tror jag kommit fram till att träna lyhördhet för hjälperna. Eller rida ut. Eller longera. Eller rida utan tyglar. Eller hoppa. Eller frihetsdressyrträna.

Ja. Kör på magkänsla och hoppas jag får en magisk uppenbarelse när jag kliver innanför stallet. 

Höll på att skriva att de känns att sommaren verkligen i slut nu. Sen kom jag ihåg att det inte vart sommar sen 2012.

Hade tänkt skriva ett fett jävla inlägg nu men nä. Tänkte först skylla på att det är alldeles för jobbigt att skriva mycket på en iPad men eftersom batteriet ändå dog och jag blev tvungen att förflytta mig hela den långa och ansträngande vägen till datorn känns den ursäkten lite ologisk. Får helt enkelt erkänna att jag inte orkar. Fan.

Eftersom det var ungefär 3000000007 år sedan jag bloggade får jag väl uppdatera er lite om vad som händer i världen (och eftersom världen kretsar kring mig och jag kretsar runt Dugur blir det alltså om honom..)

Knät ä bra nu och han är nästan helt igångsatt igen. tjoho. Jag däremot är lika trasig som vanligt. tjoho. När jag inte är invalid och ligger på golvet å sprattlar som en fisk ovanför vatten på speed spenderar jag tiden med att hosta upp mina egna tarmar (= har problem m benen och går därför som ett retard / är sjuk typ hela tiden). Så det är till typ 97% mami som har ridit honom på sistone.

Trots att jag är dunderförskyld funderar jag på att tvinga min kära mor att åka till stallet med mig idag. Håller på att få riktiga abstinensbesvär från min ponni. Är så grymt jävla hästinspirerad igen så det är sjukt. Nu jävlar Dugur blir vi bäst i världen!

Ska faktiskt försöka uppdatera bloggen lite igen nue. Men det kan hända att jag drunknar i mitt egan snor och avlider så vi får se.

Känns förövrigt amazing när man går ut till sommarhagen och när bebo ser en gnäggar han och kommer springandes. Sånt gör ens dag.