Till er allas glädje lever jag alltså fortfarande. Ett tag där såg det mörkt ut och det vidriga snoret ( som jag har omänskligt mycket av ) höll på att vinna. Men fighter som man är kör man en comeback och vinner denna problematiska fight.

Det jag ville säga med det där är alltså att jag är friskare. Så idag ska jag fan ut till min bebo. Försökte övertala mami till det igår men hon skrattade bara när hon såg mig halvdöd i sängen och mitt enorma paket med näsdukar som var helt tomt. Men nu jävlar. Har dock så sjukt mycket olika saker jag vill göra med kötbullen så min hjärna sprängs nog av beslutsångest snart. Men tror jag kommit fram till att träna lyhördhet för hjälperna. Eller rida ut. Eller longera. Eller rida utan tyglar. Eller hoppa. Eller frihetsdressyrträna.

Ja. Kör på magkänsla och hoppas jag får en magisk uppenbarelse när jag kliver innanför stallet. 

Höll på att skriva att de känns att sommaren verkligen i slut nu. Sen kom jag ihåg att det inte vart sommar sen 2012.