Krigade mig tappert upp imorse ( borde vara olagligt att behöva ställa klockan innan 6 på sommarlovet ) för att göra en massiv färdkost ( 1 macka ) på min exalterande resa mot oändligheten och vidare!!

Efter detta avancerade uppdrag brummade jag och mami ut till stallet för att packa in kötbullen i transporten och gav oss djärvt iväg mot det främmande landet av Strömsholm.

Efter mycket runtvirrande och felkörande kom vi fram och låste in ponnin i en bur medan vi sprang runt och pratade med vetrinären. ( eftersom vi är bäst fick vi såklart chefsvetrinären )

Först och främst skulle hans framknä som vägrar bli bra kollas upp så sprang runt med honom och röntgade för att kolla att det inte var något del av skelettet som blivit skadat- vilket det inte var. Vetrinären kom fram till att det var senorna på knät som hade fått ett slag/spark och det var inte konstigt att det vart svullet såhär länge och det skulle antagligen ta ytterliggare 3 veckor för det att läka helt men det var inget farligt. D skulle iaf röra på sig lite så han är nu tillbakasläppt i beteshagen ( tjoho, inge mer mockning + fodringar! ) och promeneras lite men inte ridas.

Sen skulle han ju även kollas för spatt.

Hihi söt sederad ponni inne på röntgen :$

Iaf, efter vet kollat igenom röntgenbilderna och så sa han "Jaa... framknät såg ju i alla fall bra ut. Ingen skada på skelettet." Följande sekunder höll jag på att dö. Vadå "I alla fall". Var bakbenen alltså inte bra??!?!?!?! Sen fortsatte han med att säga att vänster has också var fin, inga tecken alls på spatt. Då blev jag ännu mer nervig.. varför sa han bara att vänster has var okej istället för att säga att båda haserna var fina? Alltså var höger has inte bra?! Sen sa han "jaa, precis som höger då. Han visar inga tecken ALLS på spatt".

PHEW. Blev lite orolig där ett tag..

Lät Dugur stå i boxen ett tag eftersom han blivit sederad så vi utforskade hela området runt strömsholm och alla stallarna, ridhusen mm. Sjuuuukt fint det är! När ponnin var pigg igen drog vi hem, gick på en lång promenad ifall han skulle börja skutta när vi släppte ut honom så han inte skulle sträcka sig. Sen fick han gå ut på bete till Rubin och Svalur igen, han såg fett glad ut! Men ihoppsläppet gick jättebra, S å D skrek lite men gjorde inget och sen var det chill.

Sen när mamma inte såg smyghotade jag D att han blir hamburgare om hans knä har svullnat upp igen imorrn. hehe.

MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT!!!!

Hej på er mina små kanelbullar.

Suttit och kollat på häst annonser och drägglar framför alla asflashiga vm hingstar till salu. Sen åker jag ut till stallet och kollar på min feta handikappade ko och inser att det finns fan ingen finare än min invalida lilla prickikorv <3 För alla andra kanske han bara är en vitflammig kötbulle men för mig är han perfekt. Förstår tillslut hur mammor till riktigt fula barn kan älska sina ungar ändå.

Släppte iaf pownyn på baksidan så han fick gå och beta medan ja och mami mocka, bytte vatten osv. Försöker beta han så mycke som möjligt så han kan släppas ut på bete sen (förhoppningsvis snart) utan alltför lång invänjningstid. La mig ner en stund i solen medan han tugga gräs men eftersom mitt äckliga antiinflammatoriska jobbigt ord skit gör att jag absolut inte får komma i direktkontakt med solen fick jag ligga med mjukisbyxor och hoodtröja och löka ihjäl. Iaf är min lilla kötbulle så söt och vägrar röra sig mer än 1 millimeter ifrån mig och står å betar typ under mig. Tänker inte fundera på om det är för att han älskar mig så otroligt mycket och aldrig vill lämna min sida eller om han helt enkelt tycker jag ligger och täcker hans mat. hehe.

Nu ska jag tjocka i mig massa asgod fruktsallad och sova. Ska upp astidigt imorn för återbesök hos doktorn så mina invalida ben kanske kan bli bra någon gång så jag kan rida!! Ska nämligen på självmordsuppdrag och rida sportkossan (wille) istället för kötbullskossan (dugur). Om jag inte bloggar nå mer efter det har jag blivit brutalt mördad av en tjock diktator som Siri kallar honom. hehe.

puss från mig och kötbullen!

Hej alla små aborrar där ute. Jag skrev ett fett jävla inlägg här men av någon otrevlig anledning togs typ 78,3% av allt jag skrivits bort. Och förutom att det var olagligt roligt ( som alltid ) vet jag inte riktigt vad som stod. Men det var nog ungerfär såhär:

blablablabla såret på ryggen läkt blablablabla fått en spark på ett knä iställe blablablabla sjukhage blablablablabla tack alla stallfolkz som hjälper med fodringar blablablablablablabla mina ben har blivit handicaped blablablablablabla läkaren sa att skelettet i mina smalben var felskapt blablablablablabla får absolut inte rida röra på mig eller göra något skojjigt alls under resten av sommaren blablablablablablablabla.

Förstår att ni måste vara helt förtvivlade över att inte få en utförligare verision. För att dämpa tomrummet skänker jag er en jätterelevant bild på min katt!

Shit, 2 hela inlägg på en vecka... kanske bör chilla lite så ingen dör av överkonsumtion. Eller vafan de nu heter.

Åkte ut på kvällen igår vilket e najjz eftersom då får man ridbanan för sigsjälv (mohahah) så planerade att rida barbacka utan tyglar. Men kossan e bra på att fucka upp mina planer. Har ju kommit en sån söt liten flicka till flocken nu så kossan och den oranga saken måste såklart bråka sönder om henne. Självklart har jag lärt min häst hur man e bäzt så han vinner ofc. Men den oranga saken är så jävla envis och vägrar ge sig så min fina ko har fått ett fett jävla bitsår mitt på ryggen. Precis där man sitter. Självklart. Äckliga djur.

Satteh löshoppade lite iställe. Gick riktigt bra, han var fett taggad. Slutade vid 1,10cm då han hoppade riktigt fint. Hade tänkt ta me kameran men självklart glömde jag den. Inte lätt att va senil.

Idag åker mami ut och bara gör rent och kladdar kladd på hans sår så får han vila lite. Ciaaaoo

Det är ju så att jag är bra på allt som jag är bra på men inte på det som jag inte är bra på. Och jag är ju inte särskilt bra på att blogga. Men har gjort ingenting den senaste veckan förutom legat i min soffa och kollat på dåliga serier. JAG ÄLSKAR ATT VA SJUK.

Kände mig fett m bra tisdagskväll så tagga skolan i onsdags, hade glömt dock att vi hade ridning då. Skitbra att börja m när man inte är helt frisk. Så efter typ halva ridpasset kände jag mig sådär härligt svimfärdig och fick rubbad syn som jag oftast får när jag rider trots jag e sjuk. Vi hade iaf sitsträning. FYFAN vad dåligt det gick. För er som inte vet föddes jag med en stor studsboll i arslet så såfort jag försöker sitta ner på en häst flyger jag åt alla håll. Haha fast ridläraren gav mig fett m cred efter lektionen för hur sjukt tappert jag verkligen försöker, båda ridlärarna har ju kommenterat hur bra jag är på att ta åt mig av kritik och att det märks att jag vill utvecklas.

Imorn kommer nog bli den roligaste lördan i mitt liv!!!!!! eller..? Nämen mitt största problem nu är att jag får dödligt ont i huvet av ljud som är någorlunda höga ( vilket för mig är vad andra kallar normalvolym ). Haha fick huvudvärk igår när min brorsa prata med mig. Illa. Iaf, detta känns ju sjukligt bra eftersom jag ska till globen på söndag.

Btw såg jag idag på tv när några från mitt stalls tränare hoppade över 2 meter barbacka. Undrar hur mentalt störd man måste vara för att göra det?

Som slutord vill jag bara säga att islandshästvärlden är inavlad. Eller som min bro Fanny sa imorse : "Att vistas i islandshästvärlden är verkligen som att bo i en liten by där ens man är ens pappa och mamman ens syster."

peace out.

Eftersom jag sitter bra annars skyller jag min hemska sits enbart på att jag nuförtiden rider gigantiska kameler som faktiskt rör på benen och inte har islandshästarnas symaskinssteg.  

Det är fan tortyr att se alla rida hela tiden men inte själv få rida på sin fina ko. Har inte ridit Dugur sen nån gång i Augusti... han har varit.. sjuk? Eller nått. Ärligt talat vet vi inte. Men han har inte varit Dugur. D är en vädligt nyfiken och pigg liten krabat, står alltid med huvdet högt och vill nosa ( checka ifall det går att äta ) på allt. Men sen sluta det och han blev inte Dugur längre.. han blev jättekonstig att rida, motvillig till att röra sig, slutade komma fram till mig i hagen, börja stå med huvudet i marken och såg allmänt död ut. Som att livsviljan sugits ut honom. Och det är inte min häst, kändes som någon annan äcklig sak hade bytt plats med min älskade kossa. Så supervetrinären Lars har varit ute och gjort lite allt möjligt, akupunktur och så. Först var teorin att han muskler hade fuckat upp sig, typ som nackspärr- de låg konstant i spänn fast hjärnan trodde de var avslapnade.

Sen igår när jag kom ut hade nått hänt, har ju inte träffat D på 1 ½ vecka och då såg man verkligen skillnad. Nu stod han i hagen med huvudet högt och kollade intresserad omkring, när jag kom ut i hagen spetsade han öronen frammåt och kom fram t mig. Ställde honom lös i gången och nu var han sig själv igen, ville nosa på allt och gärna äta upp Lasses morötter som hänge brevi. Och framförallt blev han pissed of när ja pussa på hans mule och gjorde tappra försök till att undvika dena tortyrform jag brukar utöva på honom.

För där blev ja fan riktigt orolig, när D förut sket i ifall de låg mat framför honom och lät mig pussa honom så mycke jag ville... haha då har det gått långt!

Sen släppte jag min superko i longervolten och lekte med honom. Fan va kul han tyckte det var, började hoppa och kasta me huvet och sprang så glatt runt. Blev så jävla glad för nu var han Dugur igen. Nu var han pigg och glad och ville så gärna leka med mig.. inte som förut när han bara ställde sig i mitten och stod.

Så det är på bättringsväg, idag ska jag ut och longera honom för att kolla ifall han fortfarande känns bra

 Min alldeles egna supertönt  

Hallå alla glada, fula eller bara allmänt konstiga kor därute, Jenny is back. Har ju nämligen vart borta på äventyr (praktik) i de norraste delarna av norra norrland (uppsala). Mitt i skogen var det så har inte haft nått internet, däräv no updatering.

Har ju egentligen praktik i 3 veckor men fick åka hem igår eftersom jag inte mådde så bra.. och sen är ja ledig nästa vecka eftersom vi ska till la italy! wooop woop.

Men nu e jag hemma igen och back on track, prepare for updates biatcheeeezzz

Några bilder moi tog från Bärby

     Almost Famouse, 1 årig travare          En asfin unghingst jag gärna hade tagit med mig hem hähää  En annan unghingst som gick i samma hage som min kidnappningsoffer :)