En av de absolut bästa sakerna med att va mig är hur glad jag kan bli för småsaker. Ungefär som för 10min sen när jag insåg hur man hoppar mellan rader på en iPad och kan alltså styckindela. Tycker nämligen det är jobbigt att läsa texter från iq befriade människor som inte styckindelar eller misshandlar sin lilla "enter" knapp och använder styckindelning värre än vad Kissie stavar. Blev ännu gladare när jag sen insåg att bloggplatsen har en blogg app! Mucho najjs för lata energisparande människor som mig då ipaden är sjukt smidig att ha m sig, till å m på toan. Den här egenskapen är bra eftersom man ofta blir glad. En av mina inte lika bra talanger är att jag alltid börjar prata om massa annat än det jag tänkt prata om tills jag glömt bort vad det var jag skulle säga från början. Hähä.

Min plan att åka till stallet igår misslyckades eftersom min mor hade smidigt onda planer angående min ponni utan attt informera mig. Det var absolut inte så att hon hade haft det bokat länge och jag kom spontant och bestämmde mig för att rida utan att snacka m henne. Nej. Följde med idag iställe när hon skulle rida lektion för Tina. Jag höll på att dö exakt 27 gånger av en överdos av ridsugenhet. Tur för mina stallkompanjoner att jag är så bra på att hantera mina känslor, annars hade jag nog hoppat ( kravlat ) upp på någon kuse i stallet och skuttat iväg.

Känner mig fortfarande som en vindruva som håller på att trampas till vindruvsjuice av en ful gammal gubbe med nagelsvamp men i helgen ska jag må bra så jag tillslut får rida. Ska rida på skolan imorn oxå. De ska bli kul.

Har inga fina bilder på min kötbulle on the ipad så tänker blända er med min personliga skönhet istället. Puss mina små pruttar

Till er allas glädje lever jag alltså fortfarande. Ett tag där såg det mörkt ut och det vidriga snoret ( som jag har omänskligt mycket av ) höll på att vinna. Men fighter som man är kör man en comeback och vinner denna problematiska fight.

Det jag ville säga med det där är alltså att jag är friskare. Så idag ska jag fan ut till min bebo. Försökte övertala mami till det igår men hon skrattade bara när hon såg mig halvdöd i sängen och mitt enorma paket med näsdukar som var helt tomt. Men nu jävlar. Har dock så sjukt mycket olika saker jag vill göra med kötbullen så min hjärna sprängs nog av beslutsångest snart. Men tror jag kommit fram till att träna lyhördhet för hjälperna. Eller rida ut. Eller longera. Eller rida utan tyglar. Eller hoppa. Eller frihetsdressyrträna.

Ja. Kör på magkänsla och hoppas jag får en magisk uppenbarelse när jag kliver innanför stallet. 

Höll på att skriva att de känns att sommaren verkligen i slut nu. Sen kom jag ihåg att det inte vart sommar sen 2012.

Hade tänkt skriva ett fett jävla inlägg nu men nä. Tänkte först skylla på att det är alldeles för jobbigt att skriva mycket på en iPad men eftersom batteriet ändå dog och jag blev tvungen att förflytta mig hela den långa och ansträngande vägen till datorn känns den ursäkten lite ologisk. Får helt enkelt erkänna att jag inte orkar. Fan.

Eftersom det var ungefär 3000000007 år sedan jag bloggade får jag väl uppdatera er lite om vad som händer i världen (och eftersom världen kretsar kring mig och jag kretsar runt Dugur blir det alltså om honom..)

Knät ä bra nu och han är nästan helt igångsatt igen. tjoho. Jag däremot är lika trasig som vanligt. tjoho. När jag inte är invalid och ligger på golvet å sprattlar som en fisk ovanför vatten på speed spenderar jag tiden med att hosta upp mina egna tarmar (= har problem m benen och går därför som ett retard / är sjuk typ hela tiden). Så det är till typ 97% mami som har ridit honom på sistone.

Trots att jag är dunderförskyld funderar jag på att tvinga min kära mor att åka till stallet med mig idag. Håller på att få riktiga abstinensbesvär från min ponni. Är så grymt jävla hästinspirerad igen så det är sjukt. Nu jävlar Dugur blir vi bäst i världen!

Ska faktiskt försöka uppdatera bloggen lite igen nue. Men det kan hända att jag drunknar i mitt egan snor och avlider så vi får se.

Känns förövrigt amazing när man går ut till sommarhagen och när bebo ser en gnäggar han och kommer springandes. Sånt gör ens dag.

Krigade mig tappert upp imorse ( borde vara olagligt att behöva ställa klockan innan 6 på sommarlovet ) för att göra en massiv färdkost ( 1 macka ) på min exalterande resa mot oändligheten och vidare!!

Efter detta avancerade uppdrag brummade jag och mami ut till stallet för att packa in kötbullen i transporten och gav oss djärvt iväg mot det främmande landet av Strömsholm.

Efter mycket runtvirrande och felkörande kom vi fram och låste in ponnin i en bur medan vi sprang runt och pratade med vetrinären. ( eftersom vi är bäst fick vi såklart chefsvetrinären )

Först och främst skulle hans framknä som vägrar bli bra kollas upp så sprang runt med honom och röntgade för att kolla att det inte var något del av skelettet som blivit skadat- vilket det inte var. Vetrinären kom fram till att det var senorna på knät som hade fått ett slag/spark och det var inte konstigt att det vart svullet såhär länge och det skulle antagligen ta ytterliggare 3 veckor för det att läka helt men det var inget farligt. D skulle iaf röra på sig lite så han är nu tillbakasläppt i beteshagen ( tjoho, inge mer mockning + fodringar! ) och promeneras lite men inte ridas.

Sen skulle han ju även kollas för spatt.

Hihi söt sederad ponni inne på röntgen :$

Iaf, efter vet kollat igenom röntgenbilderna och så sa han "Jaa... framknät såg ju i alla fall bra ut. Ingen skada på skelettet." Följande sekunder höll jag på att dö. Vadå "I alla fall". Var bakbenen alltså inte bra??!?!?!?! Sen fortsatte han med att säga att vänster has också var fin, inga tecken alls på spatt. Då blev jag ännu mer nervig.. varför sa han bara att vänster has var okej istället för att säga att båda haserna var fina? Alltså var höger has inte bra?! Sen sa han "jaa, precis som höger då. Han visar inga tecken ALLS på spatt".

PHEW. Blev lite orolig där ett tag..

Lät Dugur stå i boxen ett tag eftersom han blivit sederad så vi utforskade hela området runt strömsholm och alla stallarna, ridhusen mm. Sjuuuukt fint det är! När ponnin var pigg igen drog vi hem, gick på en lång promenad ifall han skulle börja skutta när vi släppte ut honom så han inte skulle sträcka sig. Sen fick han gå ut på bete till Rubin och Svalur igen, han såg fett glad ut! Men ihoppsläppet gick jättebra, S å D skrek lite men gjorde inget och sen var det chill.

Sen när mamma inte såg smyghotade jag D att han blir hamburgare om hans knä har svullnat upp igen imorrn. hehe.

MAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAT!!!!

Hej på er mina små kanelbullar.

Suttit och kollat på häst annonser och drägglar framför alla asflashiga vm hingstar till salu. Sen åker jag ut till stallet och kollar på min feta handikappade ko och inser att det finns fan ingen finare än min invalida lilla prickikorv <3 För alla andra kanske han bara är en vitflammig kötbulle men för mig är han perfekt. Förstår tillslut hur mammor till riktigt fula barn kan älska sina ungar ändå.

Släppte iaf pownyn på baksidan så han fick gå och beta medan ja och mami mocka, bytte vatten osv. Försöker beta han så mycke som möjligt så han kan släppas ut på bete sen (förhoppningsvis snart) utan alltför lång invänjningstid. La mig ner en stund i solen medan han tugga gräs men eftersom mitt äckliga antiinflammatoriska jobbigt ord skit gör att jag absolut inte får komma i direktkontakt med solen fick jag ligga med mjukisbyxor och hoodtröja och löka ihjäl. Iaf är min lilla kötbulle så söt och vägrar röra sig mer än 1 millimeter ifrån mig och står å betar typ under mig. Tänker inte fundera på om det är för att han älskar mig så otroligt mycket och aldrig vill lämna min sida eller om han helt enkelt tycker jag ligger och täcker hans mat. hehe.

Nu ska jag tjocka i mig massa asgod fruktsallad och sova. Ska upp astidigt imorn för återbesök hos doktorn så mina invalida ben kanske kan bli bra någon gång så jag kan rida!! Ska nämligen på självmordsuppdrag och rida sportkossan (wille) istället för kötbullskossan (dugur). Om jag inte bloggar nå mer efter det har jag blivit brutalt mördad av en tjock diktator som Siri kallar honom. hehe.

puss från mig och kötbullen!

Hej alla små aborrar där ute. Jag skrev ett fett jävla inlägg här men av någon otrevlig anledning togs typ 78,3% av allt jag skrivits bort. Och förutom att det var olagligt roligt ( som alltid ) vet jag inte riktigt vad som stod. Men det var nog ungerfär såhär:

blablablabla såret på ryggen läkt blablablabla fått en spark på ett knä iställe blablablabla sjukhage blablablablabla tack alla stallfolkz som hjälper med fodringar blablablablablablabla mina ben har blivit handicaped blablablablablabla läkaren sa att skelettet i mina smalben var felskapt blablablablablabla får absolut inte rida röra på mig eller göra något skojjigt alls under resten av sommaren blablablablablablablabla.

Förstår att ni måste vara helt förtvivlade över att inte få en utförligare verision. För att dämpa tomrummet skänker jag er en jätterelevant bild på min katt!

Shit, 2 hela inlägg på en vecka... kanske bör chilla lite så ingen dör av överkonsumtion. Eller vafan de nu heter.

Åkte ut på kvällen igår vilket e najjz eftersom då får man ridbanan för sigsjälv (mohahah) så planerade att rida barbacka utan tyglar. Men kossan e bra på att fucka upp mina planer. Har ju kommit en sån söt liten flicka till flocken nu så kossan och den oranga saken måste såklart bråka sönder om henne. Självklart har jag lärt min häst hur man e bäzt så han vinner ofc. Men den oranga saken är så jävla envis och vägrar ge sig så min fina ko har fått ett fett jävla bitsår mitt på ryggen. Precis där man sitter. Självklart. Äckliga djur.

Satteh löshoppade lite iställe. Gick riktigt bra, han var fett taggad. Slutade vid 1,10cm då han hoppade riktigt fint. Hade tänkt ta me kameran men självklart glömde jag den. Inte lätt att va senil.

Idag åker mami ut och bara gör rent och kladdar kladd på hans sår så får han vila lite. Ciaaaoo

Aloha misskötta och ignorerade blogg! Här sitter jag i min mörka instängda lya och lyssnar på skräpig skrikmusik. Riktigt fett.

Har ju sommarlov nue men det verkar inte min efterblivna perfekta hjärna inse. Sover som ett as och vaknar i panik mitt i natten?? Onödigt svar JAA. Orkar inte. Och som många till sin förskräckelse fått äran att uppleva är jag farligt när jag inte fåt sova. Satteh jag besparade kon en ridtur idag... känner mig själv tillräckligt bra iaf för att inte rida när jag e trött, blir aldrig bra då.

Red iaf lektion igår för Tina. Tror att sist ja red lektion faktiskt också va för Tina.. vilket var för typ 1 ½ år sen. Här e vi aktiva. Nej men de gick bra.. måste börja rida mer lektion. Måste få det sådär strukturerat. Annars rider ja bara runt och lallar typ. Men ska försöka rida lite mer lektioner nu.

Nu tänker jag dränka mina sorger i godäcklig sockerfri jordgubbssaft och sova lite så ja kanske blir människa igen. PUSS