Hej min lilla blogg. Egentligen ska jag va i skolan nu men har hört att alla coola barn skolkar så det vill jag också göra ( bussen går inte ). Känner mig lite busig. Ungefär som häromdan när jag körde bil olagligt ( hade glömt att sätta på övningskärningsskylten ). Riktig adrenalinkick, kände mig helt wild and crazy.

Okej, some seriousenesesesses now plz. ( Hur fan man nu gör sånt?? ). Har vart sämst på att blogga men det är bara för att jag vill att det ska verka som jag har ett liv. Framstår jag som häftig nu? Hähä. Okej, for real. Har inte riktigt orkat blogga nått i helgen och har inte haft tid till det heller. Men framförallt har jag inte känt att jag haft nått att skriva trots att jag ridit like a crazy person den här helgen. Har träningsvärk i muskler jag inte visste att jag hade och skavsår i ( inte på ) rumpan. Hade tänkt flera gånger att blogga men kändes sjukt ointressant. Ungefär såhär hade nog ett bloginlägg sett ut:

"Hej. Idag red jag. Det gick dåligt. Nu är jag trött. Hejdå". Antagligen hade jag ljugit oxå och sagt massa galna saker som tex att jag ryktat.

Ikväll ska jag kolla på min andra hälft när hon hopptränar sin ko - som jag btw var och red igår. Det gick dåligt. Jag var trött. Hejdå.

Jag vet vad ni tänker nu och ja, den här bilder är extremt relevant till min hästblogg. + att det är en cool keps med i bilden. Och alla gilla coola kepsar.

Kära dagbok.

Jag har insett vad kärlek är. Kärlek är ett stort ful-fux-färgat sto som går vid namnet Weltina.

I'm in löv.

Såhär ser alltså min kärlek ut. Har ingen egen bild på henne så var lite olaglig och tog en bild jag hitta på google. Don't tell anyone hähä.

Såhär ser mitt schema ut idag:

08.40-11.45 ridövningar
11.45-12.45 lunch
12.45-16.50 ridövningar

Känns helt okej.

En av de absolut bästa sakerna med att va mig är hur glad jag kan bli för småsaker. Ungefär som för 10min sen när jag insåg hur man hoppar mellan rader på en iPad och kan alltså styckindela. Tycker nämligen det är jobbigt att läsa texter från iq befriade människor som inte styckindelar eller misshandlar sin lilla "enter" knapp och använder styckindelning värre än vad Kissie stavar. Blev ännu gladare när jag sen insåg att bloggplatsen har en blogg app! Mucho najjs för lata energisparande människor som mig då ipaden är sjukt smidig att ha m sig, till å m på toan. Den här egenskapen är bra eftersom man ofta blir glad. En av mina inte lika bra talanger är att jag alltid börjar prata om massa annat än det jag tänkt prata om tills jag glömt bort vad det var jag skulle säga från början. Hähä.

Min plan att åka till stallet igår misslyckades eftersom min mor hade smidigt onda planer angående min ponni utan attt informera mig. Det var absolut inte så att hon hade haft det bokat länge och jag kom spontant och bestämmde mig för att rida utan att snacka m henne. Nej. Följde med idag iställe när hon skulle rida lektion för Tina. Jag höll på att dö exakt 27 gånger av en överdos av ridsugenhet. Tur för mina stallkompanjoner att jag är så bra på att hantera mina känslor, annars hade jag nog hoppat ( kravlat ) upp på någon kuse i stallet och skuttat iväg.

Känner mig fortfarande som en vindruva som håller på att trampas till vindruvsjuice av en ful gammal gubbe med nagelsvamp men i helgen ska jag må bra så jag tillslut får rida. Ska rida på skolan imorn oxå. De ska bli kul.

Har inga fina bilder på min kötbulle on the ipad så tänker blända er med min personliga skönhet istället. Puss mina små pruttar

Till er allas glädje lever jag alltså fortfarande. Ett tag där såg det mörkt ut och det vidriga snoret ( som jag har omänskligt mycket av ) höll på att vinna. Men fighter som man är kör man en comeback och vinner denna problematiska fight.

Det jag ville säga med det där är alltså att jag är friskare. Så idag ska jag fan ut till min bebo. Försökte övertala mami till det igår men hon skrattade bara när hon såg mig halvdöd i sängen och mitt enorma paket med näsdukar som var helt tomt. Men nu jävlar. Har dock så sjukt mycket olika saker jag vill göra med kötbullen så min hjärna sprängs nog av beslutsångest snart. Men tror jag kommit fram till att träna lyhördhet för hjälperna. Eller rida ut. Eller longera. Eller rida utan tyglar. Eller hoppa. Eller frihetsdressyrträna.

Ja. Kör på magkänsla och hoppas jag får en magisk uppenbarelse när jag kliver innanför stallet. 

Höll på att skriva att de känns att sommaren verkligen i slut nu. Sen kom jag ihåg att det inte vart sommar sen 2012.

Hade tänkt skriva ett fett jävla inlägg nu men nä. Tänkte först skylla på att det är alldeles för jobbigt att skriva mycket på en iPad men eftersom batteriet ändå dog och jag blev tvungen att förflytta mig hela den långa och ansträngande vägen till datorn känns den ursäkten lite ologisk. Får helt enkelt erkänna att jag inte orkar. Fan.

Eftersom det var ungefär 3000000007 år sedan jag bloggade får jag väl uppdatera er lite om vad som händer i världen (och eftersom världen kretsar kring mig och jag kretsar runt Dugur blir det alltså om honom..)

Knät ä bra nu och han är nästan helt igångsatt igen. tjoho. Jag däremot är lika trasig som vanligt. tjoho. När jag inte är invalid och ligger på golvet å sprattlar som en fisk ovanför vatten på speed spenderar jag tiden med att hosta upp mina egna tarmar (= har problem m benen och går därför som ett retard / är sjuk typ hela tiden). Så det är till typ 97% mami som har ridit honom på sistone.

Trots att jag är dunderförskyld funderar jag på att tvinga min kära mor att åka till stallet med mig idag. Håller på att få riktiga abstinensbesvär från min ponni. Är så grymt jävla hästinspirerad igen så det är sjukt. Nu jävlar Dugur blir vi bäst i världen!

Ska faktiskt försöka uppdatera bloggen lite igen nue. Men det kan hända att jag drunknar i mitt egan snor och avlider så vi får se.

Känns förövrigt amazing när man går ut till sommarhagen och när bebo ser en gnäggar han och kommer springandes. Sånt gör ens dag.